Megalänge sen jag skrev nåt igen. Sommaren har varit underbar och tiden har bara rusat iväg.
Kring katterna har det mesta fokuserat på Dory och att hon ska bli med kattungar.
Kring katterna har det mesta fokuserat på Dory och att hon ska bli med kattungar.
Just nu känner jag mig rätt låg av den anledningen att Dory tyvärr inte blivit dräktig ännu. Vi har försökt och försökt men dessvärre har det misslyckats varje gång. Det är så otroligt frustrerande eftersom att bägge parterna kan ju! Bägge har ju bebisar sen tidigare! Vissa är väl förmodligen inte kompatibla med varandra även i djurvärlden men ändå...
Man blir så otroligt besviken och ni som varit med om dessa situationer intygar - det är jag säker på. Först går man och söker efter alla små tecken och tänker kanske kanske kanske det har lyckats den här gången. När man sen tvingas inse att - nej inte den här gången heller - så är det så surt! Det har nu gått fem veckor sedan förra parningen och jag väntar bara på nytt löp nu. Vi ska nu försöka med en annan kille och se ifall det har någon betydelse.
Förra helgen hade Dory världens hallon som sen bara försvann! Kolla
Ett litet hopp poppade upp och jag fick en massa stöd från underbara människor som uppmuntrade mig att hoppas på att det kanske finns kattungar i magen ändå. Det är jag jättetacksam för och också glad för alla erfarenheter kring liknande jag fått ta del utav.
Dessvärre sjunker hoppet för varje dag och idag är mitt hopp nere på ca 0,05 % så det är ju inte så imponerande, eller hur?
Tuttarna är väl kanske aningens runda fortfarande och lite rosa så tack vare dem så borde jag ju inte misströsta helt men de röda plupparna som dök upp förra helgen är borta. Som jag skrev så har det gått fem veckor och jag tycker jag borde börja se några andra förändringar hos henne vid det här laget om hon skulle vara dräktig men det gör jag inte tyvärr. Inget förändrat sömnbehov, inget förändrat matintag vad jag kan tycka, ingen viktuppgång etc...
Därför är det nu alltså surt, surt, surt i den frågan här hemma. Försöker puscha mig själv och säga att det finns en mening med allt men jag har svårt att övertyga mig själv. Vill ju ha kattungar juuuu!
Nåja - skönt att gnälla lite är det i alla fall.
Nu känns det lite bättre men jag vet att när jag kommer hem så blir det att kolla tuttar igen och så blir det att känna på magen igen och så blir det att väga igen och så blir det att..... Pust here we go again!
Mina små älsklingsbubblor! Den enda kullen vi fått hittills.
S*Sevgilims Pommery Brut Royal och S*Sevgilims Dom Perignon med sin mamma Dory
