Vår med löp och utevistelse

Här hemma är det som om Quizas alltid varit här. Hon har verkligen blivit kompis med brudarna och är absolut inte rädd för att ta för sig!
I helgen hängde Quizas med till stugan för första gången. Att ha sele på sig hade vi tränat på en hel del här hemma och det gick bra fram tills vi kom ut! Huvvaligen så otäckt att vara utomhus! Hon höll en väldigt låg profil från början men slappnade snart av och tyckte det var riktigt trevligt att vara ute. Kattgården har hon inte bekantat sig med än utan det får nog bli nästa gång.


Dory löpte ju här för ett tag sen och OJ vad hon löpte! Hon tog i för kung och fosterland i flera dagar och tappade faktiskt rösten efteråt. I flera dagar var hon alldeles tyst och inget kom ur munnen när hon försökte jama. Rätt läskigt men det var faktiskt en behaglig tystnad efter den veckolånga serenad hon underhållit oss med. Skönt i alla fall att rösten kom tillbaka så att man vet att det inte hänt nåt! Nu hoppas vi i alla fall på att kunna para henne lite tidigare än vad som var tanken men några praktiska detaljer måste falla på plats först bara.
Håll tummarna att det funkar!

Låt mig presentera Quizas!

Jag hade rätt! Helgen blev riktigt bra - i fredags kom nämligen Quizas äntligen hem till oss! Hon är en liten fröken från Norge och kommer från Nordic Lynx´s.Det går jättebra här hemma och Quizas är en framåt och tuff tjej. Brudarna här hemma tycker hon är helt okej och Dory fick nog till och med lite mammakänslor för bara dagen efter att Quizas lämnat sitt eget rum och kommit ut till dem så började Dory löpa. :)

Svårast nu är ju detta med maten! Jag har tre katter hemma: en kastrat som faktiskt inte har problem med viktuppgång, en fertil hona som börjar ha lite för mycket runt höfter och mage och sen en kattunge. Det är ju stört omöjligt att försöka få de vuxna att äta sin mat och inte Quizas mat. Skitbökigt! Brudarna käkar hennes mat och hon äter deras - suck! Det blir en evig kamp att försöka få till det rätt. Nån med tips på hur man kan göra förutom att ha dem i olika rum får gäääärna lämna tips här!

Mera skrivlust!

Glömde ju bort att skriva om utställningen. I helgen har vi utställning här hemma i Umeå. Ställer ju inte själv men tycker det är så roligt att kika på alla fina katter och så har jag lite sysslor att pyssla med där under helgen. Pommac (alltså Pommery) kommer att ställas så jag ska också passa på att ta tillfället i akt och snusa lite extra på honom! :)

Känner på mig att den här helgen blir riktigt, riktigt bra! :)

Skrivlust

Sedan Dorys skendräktighet (om det nu var det) så har skrivlusten inte infunnit sig. Dagarna har rullat på och på grund av familjens Turkietresa i sommar så har vi ingen möjlighet att para om nu under våren. Planen är istället att göra ett nytt försök i början av sommaren. Hoppas på bättre tur då.

Katterna mår i allafall bara fint och tycker det är så skönt nu när solen äntligen börjat värma och smälta snön även här i norr. Efter många års "jag borde" och "jag ska" så är balkongen äntligen innätad så både vi och katterna kan i lugn och ro njuta av sol och vår. I stugan däremot får vi nog vänta nån vecka till innan kattgården är tillräckligt snöfri så det går att vara där. Det har varit så otroligt mycket snö den här vintern!

Skendräktighet

Jag tycker mig med stor säkerhet kunna säga att Dory är/har varit skendräktig. Att det inte finns nåt därinne nu är jag rätt så säker på men jag måste säga att det faktiskt är rätt fascinerande med skendräktighet! Tänk att kroppen verkligen kan ställa in sig och verkligen tro på nåt som faktiskt inte är på riktigt! Dory har ju både rört sig och på annat sätt uppfört sig precis som om hon vore dräktig.
Undrar om hon kommer att börja löpa innan "dräktigheten" är slut eller om hon kommer att "gå tiden ut"? Vad händer i så fall om hon fortfarande är dräktig när det är dags för ungarna att födas? Jag har fått berättat för mig om honor som bäddat och gått och lagt sig i bolådan med krystvärkar! Än en gång - fascinerande!

Om man inte hade några motgångar - skulle man då uppskatta medgångarna? Kanske man skulle ta för givet att allt gick problemfritt och enligt planerna varje gång? Nu när det blev så här den här gången så tror jag faktiskt att jag skulle bli ännu mer glad den dagen jag kan konstatera en dräktighet.

Nu blickar vi framåt och hoppas på
småtassar längre fram istället

Nytt år nya tankar

Idag har jag stannat vid tanken att hon inte är dräktig. Tre av mina vänner har nu klämt på magen och tyckt till om den. Alla är överens om att hon klart är rund om magen men att den borde vara hårdare om hon vore dräktig. De funderar ändå att det kanske skulle kunna vara en eller möjligtvis två små, men det känns inget därinne så det är nog säkert fläsk eller nåt annat som har lurat mig. Ungefär hälften av tuttarna ser dräktiga ut och andra hälften ser odräktiga ut. Gaaaah! Snacka om galet!
Hon uppför sig fortfarande dräktigt men viktuppgången har helt stannat nu och det är ju faktiskt nu man borde börja märka en ordentlig viktuppgång. Det är dags att verkligen se kritiskt och objektivt och jag får nu börja nya året med att invänta ett förhoppningsvis närstående löp istället. Skulle det nu vara så att nån liten finns där inne så välkomnar jag den varmt kring den 20 januari!

6 veckor

Idag är det sex veckor sen första parningsdag och vi gör inga framsteg tyvärr. Nu börjar jag önska att hon ska börja löpa istället så jag hinner para henne nu i vinter. Hon uppför sig rätt märkligt genom att få små "frispel" och springer då runt runt en stund. Why?? Så brukar hon aldrig göra annars. Jag tycker också hon är lite "purrig" och har varit det i två dar nu så kanske nåt är på G.

En annan sak är att hon har mjäll. Det brukar hon få innan hon ska löpa men hade det också under förra dräktigheten så jag kan inte dra så mycket slutsatser från det heller.

Hon väger nu 5,7 kg så hon har ökat 400 gram vilket inte är så mycket om hon skulle vara dräktig. Är det i fläsk så är det ju däremot ganska så mycket!

Vid förra dräktigheten hade hon gått upp 600 gram efter sex veckor och då var det ju tre bebisar där inne. Från vecka sex ökade hon också rätt snabbt i vikt och hade en totalökning på 1 kg när det var dags för bebisarna att födas.

Det ser fortfarande ut som små bullar på sidorna när hon går men jag känner inget när jag stryker henne när hon står upp och det gjorde jag förra gången när hon var så här långt gången.

Nä nu får det vara nog! Nu får unga fröken minsann visa mig att hon är dräktig eller så får hon sätta igång att löpa igen!

Här är hon - orsaken till de flesta av mina grå hår