Vi har gått in i vecka 7

Det drar ihop sig snabbt här nu.
Vi är inne i vecka sju och Quizas växer så det knakar. Hon har ökat enormt i vikt tycker jag. På dag 42 har hon gått upp 1,5 kg och man kan ju verkligen fundera på var i himmelens namn detta ska sluta!

 Quizas har varit lite tunn och har behövt lägga på sig. Jag hoppas att det är lite reserver som framförallt väger. Kattungarna i sig har ju inte vägt så mycket än så länge utan det är ju nu det det börjar hända saker. Så jag hoppas att det är lite hull på damens höfter som stått för den största ökningen hittills.

Vad säger ni?

Hon har förändrats mycket och är mycket lugnare nu. Vårt lilla busmonster är inte så busig längre. Ibland får hon dock sina ryck men man märker att hon inte alls orkar lika mycket som tidigare.

  

Dory följer Quizas var hon än går. På nåt sätt känns det som om de har nån tyst överenskommelse om att "jobba ihop" nu. När Dory hade förra kullen så uppfostrade ju tjejerna bebisarna till stor del gemensamt. Ska Dory nu återgälda det Quizas gjorde för henne och hennes bebisar?

Dory verkar längta efter Quizas bebisar

Quizas förändring

Såja - då är vi hemma igen. Igår kväll kom vi hem från semestern och det var med stor förväntan man mötte Quizas. Kunde inte låta bli att vara ängslig om ifall hon bara spelat mig ett spratt så jag trott hon varit dräktig.
Så fort vi såg henne kände vi oss glada - det var en betydligt större Quizas som mötte oss när vi kom hem!


Hon har mycket päls som det är men vi såg direkt att det var mer än bara päls som putade på sidorna.

Igår när vi kom hem så kollade vi henne inte speciellt mycket mer utan vi gosade bara :)

Det är en enorm skillnad i hennes beteende.
Quizas som är the master of playing är faktiskt rätt ointresserad av att leka utan följer mest bara efter oss - förutom när hon sover då vilket hon gör en stor del av dagen har vi upptäckt nu.

 Hon är idag på ca dag 37 och har ökat markant i vikt. När vi åkte var hon på dag 20 och hade då ökat 250 gram.

Nu när jag känt på henne så känner jag såklart en skillnad och när jag vägde henne idag blev jag nästan lite chockad.

På de två veckor vi varit borta har Quizas ökat 850 gram i vikt vilket ger en viktökning på 1 kg nu då hon är i vecka 6.

Jag tycker det är jättestor ökning så här tidigt men jag kanske är ute och cyklar? Kattungarna i sig väger ju inte mycket nu så det är väl vätska samt mat antar jag.

Nu hoppas vi att allt får fortsätta gå bra och att friska bebisar får födas kring 21 september. Vi är otroligt nyfikna på att se vad Quizas och Ruffen knåpat ihop

Slut på semestern - åter till verkligheten

Då lider semestern mot sitt slut. Vi har som vanligt haft två fantastiska veckor här i Bodrum. I år har dessutom vänner varit här så vi har fått umgås med dem också en hel del.

Nu är det dags att återvända till verkligheten och klockan 04.30 på måndag ringer väckaren. Rise and shine!

Mest spännande nu är att komma hem till tjejerna. Jag har såklart saknat dem jättemycket och ska gosa sönder dem när jag kommer hem. Blaze var hos oss när vi åkte men nu är hon tillbaka hos sin foderfamilj igen. Trist att jag inte hann säga hej då till henne riktigt men jag får åka och hälsa på henne snart istället.

Och den stora frågan är: Hur är det med Quizas? Är hon verkligen dräktig eller lurades hon bara med mig? Nu har det gått fem veckor så jag räknar med att kunna bli mer säker åt ena eller andra hållet när jag kommer hem.

Håll tummarna!

Vår turkiska katt Kizim

Jag vill berätta historien om vår lilla Kizim här i Turkiet.

Det här är en dam som dök upp hemma hos oss när vårt hus var nybyggt sommaren 2003. Vi har även tidigare haft katter i Turkiet men det har varit på den nivån att man givit dem rester efter middagen serverat på ett fat på gården ungefär. Den här tjejen var annorlunda. Hon var otroligt tillgiven och kontaktsökande. De tidigare katterna vi haft runt oss har vi aldrig klappat eller så men Kizim verkligen bad om att bli kliad och hoppade snart upp i våra knän. Vi blev förvånade över detta beteende då vi aldrig stött på det bland katterna som springer omkring på gatorna.

Då vi började hålla i henne så såg vi att hon hade en öronmärkning. Det hör inte direkt till vanligheterna bland utekatterna här ska jag säga så vi förstod ju att hon hade en familj någonstans. Året därpå var hon fortfarande kvar och eftersom inga ungar kommit under året kunde vi också dra slutsatsen att någon också kastrerat henne. Var hörde hon hemma?? Vi kontaktade en veterinär och meddelade att katten hade en öronmärkning och att vi skulle vilja ta reda på vem som ägde henne. Systemet här var i alla fall då rätt kasst måste jag säga för det sas att det bara var den veterinär som gjort märkningen som hade registret. Daaah?? Det hjälpte oss ju alltså noll!

Min kära svärmor luskade på något sätt fram till vem som ägde henne. Familjen var en väldigt djurkär familj och sade att Kizim nu valt att bo hos oss och därmed blev hon nu vår på riktigt liksom!

Hittills hade hon bara fått rester att äta men när vi var och handlade en dag så köpte jag torrfoder. Ute på altanen ställde jag mig och skakade paketet och katten kom som skjuten ur en kanon! Hon jamade och åmade sig som en galning och åt och åt och åt när jag hällde upp maten. Oj så lycklig hon var!

Vid ett annat tillfälle köpte jag en karda på en djuraffär. När Kizim kom hem efter en dag på tur så tog jag fram den och liksom drog fingrarna utmed kardan. Direkt hoppade hon upp och lade sig i mitt knä och lät mig borsta henne. Hon njöt och kurrade som aldrig förr!

Kizim betyder "min flicka" på turkiska och det är min svärmor som döpt henne. Hon är nu en kär familjemedlem här hos oss och går aldrig långt bort. Vår altan är inglasad och vintertid stänger vi då det blåser lite kallt. Hur gör vi med Kizim då? tänkte mina svärföräldrar. Naturligtvis löstes detta genom en öppen del vid altanens tak så Kizim alltid kan komma in. Hon behöver aldrig känna sig utstängd utan dörrarna är alltid öppna för henne.

Kizim kom alltså till oss första gången sommaren 2003 och var då ingen kattunge men däremot en ungkatt. Vi uppskattar därför att hon bör vara ca 10 år gammal. Vi tror detta är en mycket aktningsvärd ålder för en katt här nere och det första vi gör när vi kommer hit ned är att ropa på henne och då kommer hon direkt!

 Det är en helt underbar katt och vi hoppas vi får njuta av hennes sällskap i flera år till.

S*SevgiLims hoppas och tror

Familjens tvåbenta har unnat sig en härlig semester i vårt hus i Bodrum, Turkiet. Vi saknar Philip då han inte kunde hänga med pga en innebandycup i Tjeckien men vi vet att han kommer att få det himla fint där när han kommer ned dit imorgon. Heja heja RIG!

Våra små fyrbenta bor kvar hemma med sin kattvakt som tar hand om dem på det bästa sätt man kan önska sig. Som en liten bonus har vi Blaze hemma under ett par dagar. Mamma Dory tycker väl att det är lite pest och pina att dotra kommit hem och Quizas är lite preggosur men det är klart att damerna måste ordna rangen hemma.. Jo preggosur säger jag för vi hoppas och tror att hon faktiskt är dräktig!

Om allt fortlöper som det ska så hoppas vi på småbebisar kring den 21a september! Tjoho! Vägen dit är lång och inget är fastställt såklart men vi hoppas!

Stolta föräldrar till den förhoppningsvis kommande kullen är:

Vi har det helt underbart här i Turkiet men man kan inte riktigt låta bli att fundera på vad som egentligen komma skall.  Jag var lite kluven till hur jag skulle göra med den här parningen tidsmässigt. Min älskade svärfar fyller 80 år nu den 19 augusti och vi vill så klart gärna vara här i Turkiet med honom då. Men hur skulle jag göra med parningen? Naturligtvis kunde jag inte lämna bort Quizas hos en kattvakt om hon var dräktig. Nu visade det sig så himla bra att dottern Rebeccas kompis Evelina ställde upp för att bo hemma hos oss de veckor vi är borta. Kanon - då kände jag att jag kunde para henne när hon fick vara kvar hemma i sin hemmiljö.

Utifrån de tecken som finns idag så känns allt jättebra! Förhoppningsvis får nya bebisar se dagens ljus hemma hos oss på S*SevgiLims om ca sex veckor! :

Helgens status hos SevgiLims

En bild lade jag in i fredags och jag fotade även tuttarna i lördags. Tycker själv det är en skillnad. Vad sägs? Dessa är tagna dag 15 och 16

Vi glider nu så sakta in mot den magiska 21-dagars kollen. Jag känner mig hoppfull och förväntansfull att det här ska fortsätta i samma stil som det börjat.

Vi tvåbenta åker på semester på torsdag och de fyrbenta kommer att bo kvar hemma med en god vän som boende kattvakt. Antar att kattvakten kommer att bombarderas med frågor kring hur det är med Quizas. Jag vet att katterna är i trygga händer så jag är helt lugn.

Innan vi åker så ska damen vägas och fotograferas så det finns något att jämföra med sen. Snacka om att det blir spännande då vi kommer hem igen.

Uppdatering av blogg och annat kommer att ske från Bodrum i Turkiet.

Sweet Q

Quizas är helt makalös! Hon ska hela tiden vara med matte. Tuttarna utvecklar sig nu precis som jag önskar. Hoppas nu bara att allt fortsätter i samma stil och att allt går bra!

S*SevgiLims hoppas

Idag på 15-16:e dagen har vi fotat Quizas små tuttar. De ser aningens svullna ut och kanske också lite rosa ut också. Vi har nu spännande dagar framför oss. Kommer riktiga hallon el är det bara ljug från damens sida?

Vi fördriver tiden

Man väntar ju aldrig så länge som när man hoppas på hallon. Vet inte hur många gånger jag kollat kalendern och tänkt att "det måste ju ha gått längre tid". Så är det dock inte så väntan fortsätter..

Idag har dock damen visat ett beteende som jag inte vill se. En stund här på kvällen så har hon åmat sig precis som om ett löp vore på gång. Måtte det inte bli så!

To be continued...