Sova, bajsa, äta, gosa, springa

Ni märker kanske att det är full fart här? Bloggen har fått träda tillbaka för de nio småtokarna här hemma. Nu gäller det att hålla i hatten för oj vad det röjs nu!

De är fem veckor och börjar utforska hemmet mer och mer. Quizas är en otroligt duktig mamma och håller precis på att lära sig släppa taget lite och ge ungarna mer utrymme för sig själva.

Nio bebisar är otroligt mycket jobb men herregud så roligt det är! Nackdelen är väl att det är lätt att fastna med dem. Lång tid går åt bara åt att titta på dessa små sötnosar.

Som med kattungar i allmänhet är det "på" eller "av" som gäller. Här är det både power off och strömavbrott som råder

Vi har också börjat boka in besök från möjliga kattungeköpare och har träffat några redan. Det är liksom ett bevis på att det är en verklighet och att kattungarna kommer att lämna oss. Det är såklart svårt att tänka sig att de inte ska springa runt våra fötter om några månader. Samtidigt är det härligt att tänka på all glädje de kommer att ge sina nya familjer.
Jag är verkligen kär i de här ungarna! Personligheterna tar form och det här är min spontanbeskrivning av dem:

La Carisma - den smygande gosgumman
El Chayo - det lilla spöket som vaktar leksakerna med sitt liv
La Cerilla - klättraren som gärna är i centrum
El Cerilo - den nyfikne jägaren
El Cinco - vår alldeles egna myslillebror
El Confeti - storebrorsan som har läget under kontroll
El Coral - betraktaren som beundrar dig i smyg
La Chica - den tuffa tjejen som testar allt
El Coyoto - den stora starka " falukorven":)

Trevlig helg önskar alla vi här hemma!

Ja minsann - nu börjar det vara slut på friden

Bus på hög nivå nu :)

 La Chica gör sig stor

 ...och ger sig på El Cinco

 Ursäkta måste alla stanna precis utanför dörren?

 La Carisma och El Chayo

 Ett...

 Två...

 TRE!!

 Öh, vänta! Vad är det där??

 Attack!

 ...men jag trivs bättre här...

Va? Vi? Busiga?

 

 Mamma katt tog det säkra före det osäkra och lade sig utanför bolådan och hagen

Olé!

Tre veckor gamla nu! Under föregående vecka fick bebisarna äntligen sina namn!
Tror jag skrev nåt tidigare om svårigheten att kunna kombinera namn och tema när man ska komma på namn till nio stycken. Lösningen blev att de får bli spanjorer och spanjorskor. Tjejerna får La framför sitt namn och killarna får El. Detta följs då av ett spanskt namn på bokstaven C

Låt mig presentera:

 

 S*SevgiLims La Carisma

S*SevgiLims El Chayo 

 

S*SevgiLims La Cerilla

 

 S*SevgiLims El Cirilo

 S*SevgiLims El Cinco

 S*SevgiLims El Confeti

 S*SevgiLims El Coral

 S*SevgiLims La Chica

 S*SevgiLims El Coyoto

 

 

 

Quizas - en god mor

Det kan inte vara lätt att få nio bebisar första gången. Eller nånsin för den delen!
Jag är så imponerad av Quizas. Hon gör ett kanonjobb med dessa nio små tokbebisar.

De är så fantastiskt mysiga! Nu när de öppnat ögonen så får man liksom en helt annan kontakt och de har börjat försöka knata runt i bolådan lite. Hur ska det se ut här hemma när de börjar rasa runt i hemmet? Tror jag får sälja biljetter och bjuda på popcorn och underhållning:

Scen 1:

Matte ska servera blötmat. Nu gäller det att ha koll på var man sätter fötterna. Kattungar verkar bara ha ett uppdrag och det är att springa under ens fötter. Det är ju naturligtvis inte så himla bra om de gör det så att under sisådär 6-7 veckor får man hasa fram. När förpackningen med mat öppnas kommer de alla och rusar som om de aldrig sett mat för.

Här hoppas vi också att regissören tänkt till gällande klädsel för att det är inte skönt att ha en katt klättrandes uppför benen för att snabbare komma åt maten. En alltså! Nu snackar vi nio små sylvassa kattungeklor som borrar sig i ens ben. Vi önskar alltså inte barbent här - skoterbyxor tack! Och nu har vi ändå bara tänkt på de små katterna i hemmet. Det finns ju några stora också som då inte hjälper till i hyfs och fason när det vankas gott. Tack och lov klättrar de inte på benen och det är väl tur - då
skulle ju brallorna åka av.

Förra kullen - och här var de bara fyra

Pust och stön. Utan att lyfta fötterna måste man nu sträcka sig till en av kökslådorna och ta fram en gaffel som man naturligtvis glömt att ta fram i förväg. Som sagt - lyft inte fötterna då är de där på en gång! Och varför står man då alltid aslångt från kökslådorna när man vet att man alltid glömt nåt? Man lär sig aldrig...

Ljudeffekterna i den här scenen är makalösa. Mjaaaaau! MJJJJAAAOOOO! Mja mja mja mja mja! Mjäääääää! Och alla samtidigt såklart och på högsta volym. Det effektfulla mjauandet avbryts ibland av mattes gallskrik: Aaaaaaj, när en liten klo hittar sig in på oskyddat område.
Klart! Äntligen har man fått ut blötmaten på faten och i samma ögonblick som faten ställs ned på golvet välsignas vi av tyyyssstnad... Alla slurpar glatt i sig!

Pust tänker matte och börjar torka undan allt spill och klet hon ställt till med medan måltiden skulle göras iordning. Slurp slurp slurp hör man från golvet. Nice, en stunds lugn och ro tänker matte.

Då faten är tomma och pälsarna putsade kommer tröttheten. Kattungarna kurar ihop sig och somnar spinnande. Finns det då något sötare och finare än de små, runda, gosiga magarna hos kattungar? Nej då har man redan glömt stresspaniken att fixa mat till de jättehungriga små, den lilla klon i benet och det öronbedövande mjauandet.

LOVE!

Detta var scen 1 i vad som förmodligen komma skall i det SevgiLimska hemmet. Premiär om ca 4 veckor. För att få en bra plats råder vi er att beställa era biljetter i god tid. Vi väntar folkstorm!

Kattungarna 5 dagar

Det är verkligen full fart här hemma. Nio bebisar är mer än en handfull ska jag säga. Fortfarande är det så att när jag säger eller skriver "nio" får jag liksom stanna upp och fundera på om det var rätt. Är de så många? flyger det genom mitt huvud.

Quizas är en otroligt duktig mamma. Man tänker på den lilla tjej som varit vår bebis här hemma som nu själv ska ta hand om nio döttrar och söner. Första dagarna upplevde jag att hon ibland blev lite ställd och inte riktigt visste vad hon skulle göra - speciellt när de alla var hungriga och klättrade på henne samtidigt. Jag tycker dock att hon anpassat sig till sin nya situation och sköter den klanderfritt. Jag är så stolt över vår duktiga Quizas!

Sex pojkar och tre flickor blev resultatet. Jag tycker att de alla har fina vikter speciellt med tanke på att de var så många. De är alla starka och tar för sig i gänget.

Låt mig presentera våra små kärlekar: 

 

S*SevgiLims C1, hona

S*SevgiLims C2, hane

S*SevgiLims C3, hona

 S*SevgiLims C4, hane

 S*SevgiLims C5, hane

 S*SevgiLims C6, hane

 S*SevgiLims C7, hane

 S*SevgiLims C8, hona

 S*SevgiLims C9, hane

Vi är så glada för hela det här gänget och ser med glädje fram emot deras utveckling. Idag på dag fem så har de flesta börjat öppna ögonen och lilla femman har helt öppnat båda ögonen.

Det är en härlig tid nu!

Dag 62, 63, 64 och 65

Minsann att det hänt saker nu!
Jag hann aldrig med att skriva i onsdags så jag tänkte att jag sammanfattar onsdag och torsdag på torsdagskvällen istället. Det var inte så mycket som hänt så jag tänkte det funkar ju att göra så.

Torsdagen blev dock INTE som jag tänkt mig. Den började precis som vanligt och Quizas visade inga som helst tecken på att nåt var på gång. Hon sov mycket men var annars precis som vanligt.
Efter middagen tog jag en sväng till Ica Maxi för att inhandla nödproviant (läs godis) inför förlossningen som jag tänkte skulle komma om några dagar. Bäst att vara redo! Eller hur?

Hem kom jag och landade i soffan och bara slappade. Quizas vankade runt en del och sen såg jag henne inte på en stund. När jag gick upp och letade hittade jag henne bakom en kista i vardagsrummet där hon låg ihoptryckt.
 -Mjaaaaaaauuu! sa hon när hon såg mig.
- Waaaaooooaaaww! sa jag när jag såg henne, - vi måste till bolådan!

Från det att jag lade henne i bolådan tog det 10-15 minuter innan krystvärkarna började komma.
Tack och lov för sociala medier! SMS, MSN, Facebook och telefon till mina kära vänner:

-Kom! Det är dags!

Underbara, underbara vänner säger jag bara! Från det att jag hörde av mig hade jag båda två här inom en halvtimme. Tack gode gud för vänner som finns till hands. Tack snälla Jessica och Kicki! Det går liksom inte att med ord beskriva vad det betyder. Att kunna ringa till nån när som helst och så kommer de. Det sitter inte fast i något utan de ställer alltid upp. Vi pratade om det under kvällen och vi vet alla tre att vi när som helst kan ringa de andra så kommer vi. Ovärderligt!

Fort gick det nu. Krystvärkarna började på riktigt vid 21.40 och 22.01 föddes den första lilla tösen. Med ett lagom flyt och problemfritt följde nu åtta stycken syskon så när klockan var 01.30 hade nio små S*SevgiLims-bebisar kommit till världen.

Vid det här laget kunde jag knappt prata. NIO STYCKEN!!! Fattar ni hur många kattungar det är? Och hur många klor man ska,klippa när det är dags? Jag måste till och med ha miniräknaren för att räkna ut det. Bolådan fick bytas för den tilltänkta blev alldeles för liten för att vara bekväm för mamma katt.

Sent på natten eller tidigt på morgonen om man så vill så var huset redo för lite välbehövlig vila.

Min första tanke morgonen därpå var: -Eh What? Dröm? Verklighet? NIO??
Jajamensan - nio små sötnosar låg och bufflade på sin mamma för att få bästa tutten. Herregud vad man smälter men fattar ni hur många kattungar NIO stycken är?? Jag har då inte fattat det än...

Allt har peppar peppar rullat på precis som man kan önska. Jag har inte behövt stödmata utan ungarna ökar sakta men säkert tack och lov.

 Kattfödardagar och dagarna innan och efter är speciella på många sätt. Förutom den stora spänningen och glädjen i att bebisar föds så har vi också den ofräscha och lite läskiga delen också. Vet inte hur ni andra uppfödare har det men här är då inte jag redo för bal direkt.

Kattungerummet luktar snart instängt och ofräscht. Man kan inte öppna fönstret för då blir det för kyligt och man kan inte öppna dörren för då stormar husets övriga katter in. Man sitter flera dagar i solkiga och lite halvsvettiga mjukiskläder som visserligen är sköna men borde ha bytts ut och hamnat i tvättkorgen. Man kanske inte bara sitter i dem på dagarna utan man sover också i dem - påklädd och redo om nåt skulle hända.
När det börjar dra ihop sig laddar man med godis, Billys panpizza, dricka och kaffe i massor. Glöm inte mjölken till kaffet bara! Matcirkel? Vitaminer? Fiber? Nooot!




Och sen... Då sitter man där i sina solkiga och ofräscha kläder och stirrar på dessa underbara små varelser. Helt makalöst att se honornas fantastiska instinkt när de tar hand om sina ungar. Man mår gott! Man är så glad och tacksam att allt gått bra. Man kramas och struntar fullständigt i att man inte har duschat på  ... ja ett bra tag faktiskt! :)

Vad spelar det för roll nu?

När man då efter detta tar en lång dusch, kladdar på lite deo, borstar tänderna och byter till nytvättade och sköljmedelsluktande kläder, kokar mer kaffe och åter sätter sig vid bolådan är livet underbart!

Dag 61

Idag har inget nytt hänt.
Jag sov första natten i kattungerummet med Quizas, och Dory såklart, inatt.
Det har varit helt lugnt.

Dagen idag har istället faktiskt ägnats åt mig som fyller år idag. Jag har haft vännerna och familjen här på smörgåstårta och kvällen har varit jättetrevlig!

Ny dag imorgon!