Dag 62, 63, 64 och 65

Minsann att det hänt saker nu!
Jag hann aldrig med att skriva i onsdags så jag tänkte att jag sammanfattar onsdag och torsdag på torsdagskvällen istället. Det var inte så mycket som hänt så jag tänkte det funkar ju att göra så.

Torsdagen blev dock INTE som jag tänkt mig. Den började precis som vanligt och Quizas visade inga som helst tecken på att nåt var på gång. Hon sov mycket men var annars precis som vanligt.
Efter middagen tog jag en sväng till Ica Maxi för att inhandla nödproviant (läs godis) inför förlossningen som jag tänkte skulle komma om några dagar. Bäst att vara redo! Eller hur?

Hem kom jag och landade i soffan och bara slappade. Quizas vankade runt en del och sen såg jag henne inte på en stund. När jag gick upp och letade hittade jag henne bakom en kista i vardagsrummet där hon låg ihoptryckt.
 -Mjaaaaaaauuu! sa hon när hon såg mig.
- Waaaaooooaaaww! sa jag när jag såg henne, - vi måste till bolådan!

Från det att jag lade henne i bolådan tog det 10-15 minuter innan krystvärkarna började komma.
Tack och lov för sociala medier! SMS, MSN, Facebook och telefon till mina kära vänner:

-Kom! Det är dags!

Underbara, underbara vänner säger jag bara! Från det att jag hörde av mig hade jag båda två här inom en halvtimme. Tack gode gud för vänner som finns till hands. Tack snälla Jessica och Kicki! Det går liksom inte att med ord beskriva vad det betyder. Att kunna ringa till nån när som helst och så kommer de. Det sitter inte fast i något utan de ställer alltid upp. Vi pratade om det under kvällen och vi vet alla tre att vi när som helst kan ringa de andra så kommer vi. Ovärderligt!

Fort gick det nu. Krystvärkarna började på riktigt vid 21.40 och 22.01 föddes den första lilla tösen. Med ett lagom flyt och problemfritt följde nu åtta stycken syskon så när klockan var 01.30 hade nio små S*SevgiLims-bebisar kommit till världen.

Vid det här laget kunde jag knappt prata. NIO STYCKEN!!! Fattar ni hur många kattungar det är? Och hur många klor man ska,klippa när det är dags? Jag måste till och med ha miniräknaren för att räkna ut det. Bolådan fick bytas för den tilltänkta blev alldeles för liten för att vara bekväm för mamma katt.

Sent på natten eller tidigt på morgonen om man så vill så var huset redo för lite välbehövlig vila.

Min första tanke morgonen därpå var: -Eh What? Dröm? Verklighet? NIO??
Jajamensan - nio små sötnosar låg och bufflade på sin mamma för att få bästa tutten. Herregud vad man smälter men fattar ni hur många kattungar NIO stycken är?? Jag har då inte fattat det än...

Allt har peppar peppar rullat på precis som man kan önska. Jag har inte behövt stödmata utan ungarna ökar sakta men säkert tack och lov.

 Kattfödardagar och dagarna innan och efter är speciella på många sätt. Förutom den stora spänningen och glädjen i att bebisar föds så har vi också den ofräscha och lite läskiga delen också. Vet inte hur ni andra uppfödare har det men här är då inte jag redo för bal direkt.

Kattungerummet luktar snart instängt och ofräscht. Man kan inte öppna fönstret för då blir det för kyligt och man kan inte öppna dörren för då stormar husets övriga katter in. Man sitter flera dagar i solkiga och lite halvsvettiga mjukiskläder som visserligen är sköna men borde ha bytts ut och hamnat i tvättkorgen. Man kanske inte bara sitter i dem på dagarna utan man sover också i dem - påklädd och redo om nåt skulle hända.
När det börjar dra ihop sig laddar man med godis, Billys panpizza, dricka och kaffe i massor. Glöm inte mjölken till kaffet bara! Matcirkel? Vitaminer? Fiber? Nooot!




Och sen... Då sitter man där i sina solkiga och ofräscha kläder och stirrar på dessa underbara små varelser. Helt makalöst att se honornas fantastiska instinkt när de tar hand om sina ungar. Man mår gott! Man är så glad och tacksam att allt gått bra. Man kramas och struntar fullständigt i att man inte har duschat på  ... ja ett bra tag faktiskt! :)

Vad spelar det för roll nu?

När man då efter detta tar en lång dusch, kladdar på lite deo, borstar tänderna och byter till nytvättade och sköljmedelsluktande kläder, kokar mer kaffe och åter sätter sig vid bolådan är livet underbart!